Nyligen överlämnade den särskilda utredaren, Kerstin Evelius, slutbetänkandet om utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa, till socialminister Annika Strandhäll. Utredningen föreslår bland annat en tioårig strategi för psykisk hälsa för perioden 2020-2030 samt tydliga och mätbara nationella mål.
Den psykiska ohälsan ökar hos barn och unga i Sverige på ett sätt man inte kan se i grannländerna. Psyiatriska diagnoser står idag för 70 procent av kostnaderna för sjukfrånvaron. Psykisk ohälsa står för nära 5 procent av svenskt BNP och år 2030 kommer psykisk ohälsa att vara den största sjukdomsbördan i nästan hela världen, enligt WHO. Det skriver avgående nationell samordnare Kersin Evelius i SvD Debatt, 7 januari 2019.
Trots ökningen av psykisk ohälsa i Sverige finns det enligt utredaren inga tecken på att vi lyckas motverka utvecklingen. Ett av skälen till det är att olika regeringar sedan 1995 har haft sju separata satsningar på att förbättra vård och omsorg till personer med psykisk ohälsa.
— Denna kvartalspolitik kommer i bästa fall bara att åstadkomma temporära positiva effekter för en liten skara personer och i sämsta fall skapa oöverskådliga systemfel, skriver Evelius.
Istället föreslår utredningen bland annat:
— Jag önskar en tioårig strategi inom området psykisk hälsa med ett övergripande, gemensamt politiskt mål – att skapa förutsättningar för en god och jämlik psykisk hälsa bland kvinnor och män, flickor och pojkar. Vi behöver se alla de problem som vi står inför och gemensamt arbeta för att åstadkomma resultat. Och det är inte svårt – det är bara jobbigt, skriver Evelius.
Kerstin Evelius menar att det även i skolan behövs många åtgärder, samordnat och samtidigt för att minska den psykiska ohälsan band unga. För de 18 000 barn som idag inte går till skolan på grund av psykisk ohälsa behövs rätt stöd för att de ska klara av skolan och samtidigt må bra. För att det ska bli verklighet krävs det utrymme i skolan. Men enligt Evelius kan lärarna inte ta större ansvar, de har redan en utsatt situation, sjukfrånvaro på grund av stress är hög i sektorn.
I ESF-podcasten Ett smart framtid, avsnitt 19, medverkar Kerstin Evelius och Annika Bostedt, RSMH. De diskuterar bland annat svårigheten med att få till tidiga insatser hos unga när det som idag är vattentäta skott mellan olika instanser som ansvarar för barn och unga – BUP, skolan, socialtjänst, primärvård, ungdomsmottagning…
— Idag har vi fem-sex instanser som jobbar med unga som mår dåligt. Vi måste bli mer kompetenta och satsa resurser dit unga vänder sig idag, som socialtjänst och elevhälsan (källa SKL), säger Evelius.
Vidare argumenterar hon för tre åtgärder för att lyckas med tidiga insatser för barn som behöver extra stöd i skolan.
I podcasten resonerar Kerstin Evelius och Annika Bostedt kring resursproblematiken i skolan. Lärarna har inte tid att avsätta till barn och unga som behöver extra stöd.
— Skolan gör sitt allra bästa och är jätteengagerade i att alla barn ska klara skolan. Men när skolan får två-tre hemmasittare, då blir det resurskrävande och det har de inte räknat med i årsbudgeten, säger Evelius.
— I skolan mäter man längd, vikt och syn. Men ingen frågar hur ungdomarna mår eller hur de sover om nätterna. Gör vi inte det kommer vi aldrig i närheten av att främja och förebygga elevers psykiska hälsa, säger Annika Bostedt.
Evelius och Bostedt resonerar kring hur tidiga insatser i skolan inte behöver kosta särskilt mycket. Det är inte alltid dyra specialister eller resurskrävande åtgärder som behövs.
— Civilsamhället kan spela en viktig roll i skolan. Inom projektet Seciso jobbar vi med den förbyggande metoden Supported Education, där vi tillsammans med eleverna jobbar med stresshantering och studieteknik. Ett viktigt inslag för att jobba förebyggande utan stora resurser, säger Annika Bostedt, RSMH.
Till debattartikel i SvD (betalartikel)
Bild: Martina Huber
Text: Maria Linde
Datum: 27 februari, 2019