Så gick studiecentret TExAS från projekt till implementerad verksamhet

2011 startade studiecentret TExAS som ett treårigt ESF-projekt, som erbjuder studiestöd med Supported Education för individer med psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk funktionsvariation. Peter Brännström och Katrin Lundmark, utbildare och SEd-coacher, har båda varit med på resan från projekt till implementerad verksamhet.

Hur gick det till när TExAS gick från projekt till att kommunen idag köper tjänsten av Urkraft?

– Till en början kunde studiecentret överleva tack vare egna insatser från Urkraft som socialt företag. Sedan bjöd vi in kommunstyrelsen och arbetsmarknadsutskottet och berättade att vi inte längre kunde driva verksamheten utan någon extern finansiering. Ett av kommunalråden sa: ”Försäkringskassan, landstinget och psyk har nytta av TExAS, men alla deltagare är kommunmedborgare och därför är vi de ända som inte kan svära oss fria från att stötta verksamheten”. De beslutade att bevilja TExAS medfinansiering för tre år, berättar Peter.

– Det är ett unikt beslut från Skellefteå kommun att medfinansiera tjänsten kring studiestöd. 2020 är sista året vi har fått pengar för, men vi känner oss positiva. Kommunen är angelägen om att verksamheten fortsätter, säger Katrin.

Vilka förutsättningar krävdes för att ert ESF-projekt skulle bli implementerad i ordinarie verksamhet?

– Resultat! Att kommunen såg stor nytta med TExAS, säger Katrin.

– Om ingen deltagare hade sett mening med att vara här eller om vi som jobbar här inte trodde på verksamheten och på personerna som vi jobbar för, hade verksamheten inte överlevt, menar Peter.

– Det är också helt centralt att vi som driver TExAS är öppna för lärande. Nya situationer uppkommer hela tiden. Hur skapar vi bästa samverkan med lärarna på högskolan och Vux? Hur förhandlar man bäst med CSN? Vi lär oss nya saker hela tiden, förklarar Katrin.

Vilka krav ställde implementeringsprocessen på Urkraft som organisation?

– Att vi har koll på ekonomin. Beslut tar tid inom kommunen, men vi har kunnat säkra upp verksamheten genom att bekosta den själva vid kortare ofinansierade perioder. Kommunen vet att vi har en buffert, att vi arbetar hårt och vet vad vi gör. Det är jätteviktigt att vi är pålitliga med stabil ekonomi och personal, enligt Katrin.

Vilka krav ställde det på politiker och kommunens tjänstemän och hur de jobbar med frågorna?

– Tillräckligt med kunskap och information för att kunna ta ett beslut. Kommunstyrelsen har varit här och även gymnasienämnden. Hela processen bygger också på mod – från politiker, från tjänstemän, från oss som jobbar här och från eleverna förstås. Att de vågar plugga fast de har svårigheter, säger Peter.

Generellt – hur tänker ni att man får projekt att leva vidare efter att projektpengar har tagit slut?

– Om man är en ideell organisation som Urkraft måste man vara medveten om möjligheter och begränsade möjligheter. För vår del handlar det till stor del om ekonomi. Om vi vet att kommunen ska fortsätta att köpa tjänster av oss efter jul så kan vi finansiera verksamheten en period själva, säger Peter.

– Ja, vi kan inte ta ett uppehåll. Då försvinner elevernas tillit till oss. Att se möjligheter och att våga är också viktigt. Efter projektperiodens slut hade vi kunnat sörja projektets slut men trösta oss med att högskolan och Vux i alla fall fått kännedom om Supported Education., Eller att gymnasieskolan fått mer kunskap om neuropsykiatriska funktonsvariationer. Men vi såg att vi gjorde stor skillnad, så vi släppte inte taget. Men att vara realistisk är också nödvändigt, man äger inte en funktion. Man ska kunna glädjas åt att någon annan tar över verksamheten, menar Katrin.

Vilka utmaningar har ni stött på längs vägen?

– Besparingar är potentiellt alltid en utmaning. Kommunen spara nu in mycket på gymnasieskolan, och hur det påverkar oss är ännu oklart. I början fanns också förväntningar på att personer med utvecklingsstörning skulle ingå i vår målgrupp. Men vi var tydliga med att vi inte kunde slå ihop de grupperna. Ingen med psykisk ohälsa eller autism hade känt igen sig och de hade slutat kommit hit, förklarar Peter.

– Vi kräver ingen diagnos, remiss eller att någon myndighet har skickar hit deltagarna. Alla som själva upplever att de tillhör målgruppen är välkomna. Många ifrågasatte detta i början, de trodde aldrig att det skulle fungera. Men det går jättebra och vi får inte längre kritik för det, säger Katrin.

 Vad är framgångsfaktorerna med TExAS idag?

– Att personalen tror på det de gör och på personerna som de arbetar för. Men också den fysiska miljön, att lokalerna är hemtrevliga och att vi finns på campus, säger Peter.

– Samverkan med skolorna och lärarna är också en framgångsfaktor. För några veckor sedan kom en person som haft lång ofrivillig skolfrånvaro hit. kille som är hemmasittare hit. Det enda som kan få personen att lämna lägenheten är om hen får göra klart sin kurs på Vux där hen en gång avslutade. Vi kan vara länken som gör det möjligt för personen att våga och för läraren att kunna tillgodose hens önskan utan att gå bortom sitt ansvar som lärare, menar Katrin.

Besök Urkraft och TExAS!

Lyssna på poddserien ”En väg tillbaka till studier” och avsnittet då vi besöker TExAS! 

TEXT OCH BILD: Maria Linde
DATUM: 10 december 2019

OM URKRAFT
Urkraft har funnits sedan 1988 och startades av fyra socialsekreterare som ville starta ett projekt för arbetslösa ungdomar. Idag är Urkraft ett av norra Sveriges mest framgångsrika sociala företag när det kommer till att vägleda människor till nya jobb. De jobbar dels med stöd och matchning på uppdrag av Arbetsförmedlingen och för Skellefteå kommun jobbar de med förrehabiliterande insatser och studiecentret Texas. Urkraft erbjuder också företagstjänster som hemsideproduktion, grafisk produktion, nätverk och IT-support samt konsultation och stöd. Utbildning, rehab och företagsutveckling är också tjänster som företaget erbjuder.