Debattartikel: Covid-19 – befriar, låser in och löser ut psykiska problem på distans

Covid-19 har påverkat vårt samhälle på olika sätt. En stor förändring är att undervisningen numera sker på distans på olika utbildningsnivåer. När vi går vidare från Covid-19 så behöver vi förvalta vad krisen har lärt oss. Vilka behov har distansundervisningen exponerat och vilka möjligheter ska vi ta vara på?

Några svar kan vi läsa i en rapport från Sveriges elevkårer där gymnasieelevers upplevelse av distansundervisning under Covid-19 har undersökts. Resultaten visar att många elever upplever ökad stress, brist på motivation och koncentration samt ensamhet. Ensamhet kan vara extra tung att bära i en ålder då relationer till jämnåriga är så central. Eleverna ser utmaningar i att arbetsbördan växer med ökade inlämningsuppgifter och svårigheter att be lärare om hjälp. Det finns även de som ser fördelar med distansundervisningen, exempelvis elever med social ångest. De som annars upplever en stark oro att redovisa eller delta i idrott och hälsa känner en lättnad över att slippa det. Vissa nämner att distansundervisningen inneburit att slippa distraktioner som finns i skolan.

Distansundervisning har införts akut i en svår kris. Beslutet har inte sin grund i att ge utbildning på ett sätt som gynnar elevernas lärande. Om distansundervisning ska användas även efter krisen, måste sådana beslut utgå från vad forskning och erfarenhet visar. Det finns en risk att beslutsfattare lockas att lösa lokalbrist, dålig ekonomi och lärarbrist med just distansundervisning. Det är vanskligt eftersom det idag saknas tillräcklig forskning för att veta hur det påverka elevernas måluppfyllelse hälsa och personliga utveckling att få undervisning på distans. Att plugga hemifrån kan innebära att den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön inte är anpassad till de förutsättningar som krävs för en god inlärning. Men huruvida undervisning på distans är en hjälp för elever, handlar förstås om hur undervisningen ges samt att eleven samtidigt ges stöd i studierna.

En metod för att ge stöd i studier i och utanför skolan, till bland annat elever med psykisk ohälsa, är Supported Education. Metoden bygger på att ge coachning till elever med psykosociala hinder för att utvecklas mot utbildningens mål. I Sverige bedriver RSMH sedan 2018 projektet ESF finasierat,SECiSo 2.0 (Supported Education in Civil Society) som pågår fram till hösten 2021. RSMH har sedan 2013 arbetat med stöd i studier för unga som har psykisk ohälsa. En styrka med metoden är att den identifierar vilket stöd eleven behöver för att klara studierna på distans. Det kan t.ex. handla om att våga be om hjälp. En nyligen publicerad forskning av CEPI vid namn “Supported Education in Swedish Context- Opportunities and Challenges för Developing Career-Oriented Support for Young Adults with Mental Health Problems” uppmuntrar metoden i Sverige.

Distansundervisning ska ses som ett komplement till ordinarie undervisning, där skolan ska vara tillgänglig för alla. Med Barnkonventionen som lag ska barn och ungas röster tas till vara vid beslut om utbildning. De ska ges möjlighet att påverka sin utvecklingsprocess. Därför menar vi att utvärdering av distansundervisningens effekter i pedagogiskt, socialt och psykologiskt avseende bör styra besluten om hur fortsatt undervisning ska bedrivas, inte det ekonomiska läget.

Coronakrisen har både befriat, låst in och löst ut psykiska problem. Vi kan välja att ta till oss de digitala möjligheterna som tidigare inte har tagits i anspråk. Eller så kan vi välja distansundervisning som den enda vägen, med risk för att svika elever i behov av stöd och struktur.

Mary Rice som är professor vid University of New Mexico har forskat på distansundervisning för unga med funktionsnedsättningar. Hon menar att dialogen mellan lärare och elever är avgörande. Läraren har en viktig roll som social och trygghetsskapande vuxen för att kunna stödja elevernas färdigheter online. Även om eleverna mår bättre av att ha tillgång till sina kamrater så krävs det en förmåga att kunna kommunicera online.

Nu befriar Covid-19 unga som känt sig trängda och inlåsta i en skolmiljö anpassad för kunskapsfabriken och inte individen. Samtidigt isoleras unga som trivts i skolan och nu understimmuleras socialt i hemmastudier och för andra innebär distansundervisning en så stor påfrestning att det löser ut psykiska problem som kräver medicinsk behandling. När något blir en lösning för en elev kan det bli destruktivt för en annan.

I vårt moderna samhälle finns nu chansen att göra kloka beslut grundade på forskning, teknik och kunskap om människors behov. Låt oss hitta vägar att ge utbildning som ger det bästa utfallet i relation till skolresultat, psykiskt och fysiskt mående och social utveckling. Nu är det dags att ta det första steget

mot en inkluderande skola som möter alla elevers behov på ett flexibelt sätt så de kan nå framgång och tillfredställelse i studierna!

Denna debattartikel är gjord av:

Malin Gren Landell, leg. psykolog, psykoterapeut, författare och forskare på skolfrånvaro samt en av grundarna till INSA (International Network for School Attendance)

Diana Kajic,skolkurator,Per Brahegymnasiet Jönköping

Roland Widlund, pedagogisk konsult ESF SECiSo 2.0 (RSMH)

Annika Bostedt, projektledare ESF SECiSo 2.0 (RSMH)

Malin Wigg, vik. projektledare ESF SECiSo 2.0 (RSMH)

Åke Nilsson, CFO, LL.M, ESF SECiSo 2.0 (RSMH)