Artikelserie: Stora skillnader i kommunernas stöd till unga

”Kommunerna har enligt skollagen ett aktivitetsansvar för ungdomar, 16-19 år, som är folkbokförda i kommunen och som har fullgjort sin skolplikt men som inte genomför eller har fullföljt utbildning i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan eller motsvarande utbildning. Syftet med kommunernas aktivitetsansvar (KAA) är att motivera ungdomarna att påbörja eller fullfölja sin utbildning. I andra hand ska insatserna leda till annan sysselsättning, så som arbete.”  Skolverket

— Unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) är en utsatt grupp som kommunerna har ansvar för. Men under 2018 visade två rapporter att det är stora skillnader i arbetet mellan kommunerna. Beroende på var i Sverige de unga bor, får de olika mycket stöd för att komma tillbaka till studier, och det är inget annat än tragiskt, säger Annika Bostedt, projektledare för SECiSo 2.0.

Genom att driva projektet SECiSO 2.0 vill RSMH sprida konceptet Supported Education och visa att civilsamhället kan bidra och i vissa fall ha en avgörande roll för att färre unga ska hoppa av skolan och fler återuppta studierna.

Så stora är skillnader i referenskommunerna
Hur stor är gruppen som omfattas av kommunens aktivitetsansvar (KAA) i SECiSos referenskommuner Uppsala, Helsingborg, Boden, Sundsvall, Stockholm, Skellefteå, Örebro och Östersund? Hur ser könsfördelningen och etniciteten ut i gruppen? Vilka åtgärder erbjuder referenskommunerna de unga och vad gör de unga efter avslutad åtgärd? Vi kan konstatera att skillnaderna mellan kommunerna är stora. Några exempel:

• Stockholm har i förhållande till folkmängden (i åldrarna 16-19) högst andel inrapporterade individer i KAA, med 23 procent. Jämfört med Skellefteå som har lägst andel, 12 procent.
• I Östersund har 6 av 10 inom KAA svensk bakgrund. Det kan jämföras med Helsingborg och Boden där 3 av 10 har svensk bakgrund.
• I Uppsala och Östersund är det endast 1 av 10 som tillhör gruppen inom KAA som har deltagit i en åtgärd, i Stockholm ännu färre. Jämfört med Sundsvall där 6 av 10 har deltagit i en åtgärd.
• I Uppsala erbjuds 5 av 10 studie- och yrkesvägledning vilken är den vanligaste åtgärden i kommunen. I Sundsvall och Örebro är det nästan ingen ungdom som erbjuds studie- och yrkesvägledning.
• I Sundsvall går istället 9 av 10 på Introduktionsprogrammet och i Örebro är praktik den vanligaste åtgärden.
• I Skellefteå och Helsingborg är den största andelen av gruppen, 4 av 10, i kategorin ”annan åtgärd”.
• I Sundsvall är 7 av 10 i okänd eller ingen sysselsättning efter avslutad åtgärd jämfört med Uppsala där den siffran är 2 av 10.
• I Östersund och i Helsingborg är 1 av 10 i studier efter avslutad åtgärd, jämfört med Uppsala där över hälften är i studier.
• I Helsingborg är nära hälften av individerna i arbete efter avslutad åtgärd.

*Siffrorna är från första halvan av 2018, vilka är de senast inrapporterade siffrorna från kommunerna till Skolverket.

Ett oprioriterat arbete
Det är inget konstigt att arbetet med KAA skiljer sig åt mellan kommuner, de behöver arbeta på olika sätt utifrån skilda lokala förutsättningar. Däremot ska stödet till individen vara likvärdigt oavsett kommun och anpassad till varje individs resurser och behov. Men den statliga utredningen (SOU 2018:11) Vårt gemensamma ansvar, 2018, konstaterar att det finns stora variationer i arbetet som gäller:

• Mängden resurser avsatt för arbetet
• Hur ambitiösa försök som görs för att komma i kontakt med de unga
• Vilka insatser som erbjuds
• Vilken samverkan med andra aktörer som finns

Enligt utredningen är grundförutsättningen för att unga inom aktivitetsansvaret ska få ett likvärdigt och kvalitativt stöd att hemkommunen vet vilka ungdomar som ska kontaktas. Och att man sedan har förmågan att ta kontakt med dem. Men i utredningen uppger 60 procent av landets kommuner att de har svårt att samla in information och att säkerställa att ingen ungdom faller mellan stolarna.

I Skolinspektionens granskningsrapport Att motivera ungdomar tillbaka till utbildning, 2018, konstaterar man också stora skillnader mellan kommunerna. Enligt granskningen har en majoritet av de granskade kommunerna inte skapat rätt förutsättningar för att arbetet med aktivitetsansvaret ska bedrivas strukturerat och löpande. I rapporten finns flera exempel på det. Och den sammantagna förklaringen till den bristande styrningen förklaras av att KAA är ett oprioriterat arbete i kommunerna.

— Det kan bero på olika saker i olika kommuner, så som bristande kunskap i att man faktiskt har uppdraget eller brister i kunskap om vad uppdraget innebär och vilka resurser det kräver. Men det kan också vara politisk ovilja att lägga de resurser som verksamheten kräver, säger Nathalia Guaje och Lovisa Wiklund, Skolinspektionen.

Slutsatsen av granskningen är dock att skillnaderna i kvalitet ofta hänger ihop med hur väl eller icke väl den kommunala ledningen styr, prioriterar och följer verksamheten.

Marianne Lindblå på Skolverket överlämnar till Skolinspektionen att förklara orsaken till skillnaderna i arbetet med KAA. Men hon lyfter ändå två möjliga förklaringar.

— Kommunerna har olika system för hur man rapporterar ungdomar som har hoppat av skolan. Om en elev hoppar av skolan för att man gjort fel val och byter program under samma termin så rapporterar en del kommuner att eleven har kommit tillbaka till utbildning och andra inte. Då blir det skillnad.

— Men det kan också bero på demografiska skillnader och vilka muskler kommunen har. Även om en stor kommun har stora resurser så har de också en mycket större befolkning, säger Marianne Lindblå, Skolverket.

Inga undanflykter finns
— Det finns en lagstiftning som anger hur arbetet med kommunernas aktivitetsansvar ska ske och Skolverkets Allmänna råd som förtydligar och ger stöd till hur lagstiftningen ska tolkas och arbetet genomföras, säger Nathalia Guaje och Lovisa Wiklund, Skolinspektionen.

I Skolinspektionens rapport finns flera exempel på kommuner som jobbar kreativt och flexibelt för att motivera ungdomar tillbaka till studier. Några exempel på anpassade insatser är:

• En flexibel studiestart för ungdomar som önskar återkomma till gymnasist.
• Att få en anpassad studiegång.
• Att studera på distans eller på folkhögskola.
• Att kombinera studier på introduktionsprogrammet med praktik.
• Att studera på Komvux.

Vad behövs för att skillnaderna i kommunerna inte ska vara så stora?

— I första hand behöver arbetet prioriteras av de som har ansvar för verksamheten. Det innebär att man behöver styra verksamheten aktivt och ta reda på vilka behov och resurser som verksamheten har, säger utredarna Guaje och Wiklund.

Positiv utveckling i kommunerna
Den statliga utredningen Vårt gemensamma ansvar, 2018, och Skolinspektionens rapport Att motivera ungdomar tillbaka till utbildning, 2018 visar trots allt på en positiv utveckling i landets kommuner. Enligt en enkätundersökning i den statliga utredningen är det fler kommuner än tidigare som har tagit fram handlingsplaner för arbetet med aktivitetsansvaret, har bättre registrering och samverkan med fler aktörer för att kunna nå och erbjuda ungdomarna fler insatser. Bilden bekräftas i Skolinspektionens granskning när det exempelvis kommer till bättre rutiner för identifiering och registrering av ungdomar. Från Skolverkets håll har man påbörjat ett mer strukturerat arbete med verksamhetsnära stöd till kommunerna.

— Vi tittar nu på var kommunerna säger att de har för behov av stöd och på vad vissa kommuner gör som kan anse som framgångsrika åtgärder. Sen ska vi nå ut till kommunerna med lärandeexempel på hur man kan göra, säger Marianne Lindblå, Skolverket.

Läs mer om den statliga utredningens förslag för att öka kvaliteten och likvärdigheten i kommunerna, med start på sid 209 här.

Statistik över kommunernas aktivitetsansvar på nationell och lokal nivå finns här.

Stöd för planering, genomförande och utveckling i arbetet med kommunernas aktivitetsansvar hittar du här.

Läs vår första artikel om kommunernas aktivitetsansvar här.

Text: Maria Linde
Datum: 21 mars 2019